Ännu en bild på temat ”för när storfiskar’n talar om…” Fast när det är på bild är det svårt att ”skarva som man vill”.

Bertil Norin och pappa Anders tillbringade mycket tid tillsammans på Malungssjöarna. Det blev också en del av min uppväxt, som vi redan sett. Stora Malungssjön var, och kanske fortfarande är, rätt unik. Där fanns alla upptänkliga fisktyper. Jag minns särskilt ett äventyr. Vi satt i lugn och ro i ekan och metade. Samtidigt var ju också pimpelspöt i full aktion. Plötsligt blev det bara stumt i mitt pimpelspö. Jag började dra, det gick tungt – jämntungt. Jaha. Jag hade fastnat med kroken i en sjunken trädgren eller liknande. Det hade ju hänt förr. Jag stretade och drog och fick så till sist upp trädgrenen. Nä, det var en ORM! Eller….?

Det visade sig vara en stor ål. Den slingrade sig runt mitt ben. Dess kraft kändes rejält. Så märkligt det var att den kunde göra så stort motstånd i vattnet, utan att jag någon gång kände att det rörde sig något.