Norrbovallen, fäbodvall-livet i allmänhet och aktiviteter kring Malungssjön nämns ofta här på webbplatsen. Man förstår att livet i och kring fäbodvallarna var väldigt viktigt för en stor del av bondebefolkningen i norrhälsingland förr. En händelse, som gjorde ett väldigt starkt intryck på mig, utspelade sig just på Norrbovallen.

Sensommaren 2009 hade vi besök av Larry & Carol Rodine, från Calgary i Kanada. Larry är min tremänning, så han har svenskt påbrå. Dock är han född i Kanada och det här var paret Rodines första besök i Sverige. Naturligtvis var ett besök på Norrbovallen inbokat i schemat. Där hade ju Larrys mormor och hennes syskon tillbringat så mycket tid.

Vi strosade runt där på vallen, resonerade om hur tillvaron kunde ha tett sig, funderade på var kokskjulet kunde ha stått och naturligtvis besökte vi den aldrig sinande kallkällan och smakade på vattnet där. Så närmade vi oss den Wallner/Hallbergska bostugan. Direkt, när vi kommit tillräckligt nära, såg Larry vad som var inristat i väggens tjocka stockar:

STINA
HANNA
ALMA

Just vid det tillfället, med en kombination av tid på året och tid på dagen, stod solen så att namnen framträdde mycket tydligt från det håll vi kom. Det var alldeles som att det var helt klart menat att Larry skulle se detta, som en hälsning från en tidigare generation, när han nu äntligen “kommit hem”. Det var ett väldigt känslosamt ögonblick. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin tidigare sett de namnen, trots att jag tillbringat mycket tid på vallen och därmed också varit omkring den stugan

Alma var alltså Larrys mormor. Hanna var min mormor och Stina deras syster. Alma emigrerade till USA 1916, och fortsatte sedermera till Kanada. Även Stina och systern Gunhild emigrerade, fast senare. Den emigranthistorien är också fylld av dramatik och poänger, men den berättas i ett annat sammanhang.