Tidigare har vi sett hur det blev möjligt att utforska Europa, tack vare Interrail-kortet. Kanske såddes ett frö av intresse i och med en skolresa till Österrike.

Jag läste tyska på högstadiet i Bergsjö. Lärare var Håkan Sundin. Han föregicks av ett rykte att vara en riktig hårding. En sådan som man som buspojke inte skulle mopsa upp sig emot. Det var med spänning man gick till sina första lektioner. Mitt minne av honom var detta: Han agerade på ett sätt, och med en pondus, som gjorde att det var lugnt och ordning och reda i klassen. Jag kan inte minnas något särskilt uppträdande som bidrog till detta. Det bara ”var”.

En tradition var att det efter skolans slut i nian så anordnas en skolresa till Österrike, med Håkan som primus motor i förberedelserna. Eleverna (vi) blev också involverade i planering och sparande.

Så blev då resan av och blev ett minne för livet. I programmet pratas om en utflykt till Innsbruck och besök på alptoppen Hafelekar. Att det blev av ”bevisas” av dessa biljetter:

Det är en biljett från Innsbruck till liftsystemets dalstation i Hungerburg och en biljett upp till toppen.

Ett ”lokal” aktivitet var matcherna på minigolfbanan alldeles vid Gasthaus Breitenhof i Thiersee, där vi bodde.

Resan var intensiv, med många intryck och kanske inte så mycket sömn som en tonårskropp egentligen behöver. Det sålunda var ett trött gäng som styrde kosan hemåt den 14/6. Jag minns att vi stannade till för en paus vid Vättern (Motell Vätterleden??) Efter det somnade jag och sov hela vägen hem. När jag vaknade visade det sig att jag somnat i en rätt ihopvikt ställning, så benen var alldeles svullna och stela. Det var svårt att ta sig ur bussen. Väl hemma gick jag direkt och la’ mig och sov igen.

I ärlighetens namn ska sägas att en stor del av tyskalektionerna den sista terminen i nian gick åt till aktiviteter inför resan. Själva undervisningen kom lite i skymundan. Läxförhören kunde bestå av…
– Ni har väl gjort läxan?
– JAAA
– Bra, då kan vi….

Det där gjorde mig lite nervös för skolstarten på gymnasiet i Hudiksvall. Hur skulle jag klara mig där, när halva terminen slarvats bort? Det visade sig fungera alldeles utmärkt. Sundin hade tydligen full koll på läget. Undervisningen var visst så effektiv innan slarvandet började så vi kunde rulla i mål på tomgång med flagan i topp.

PS
Deltagarlistan från skolresan finns också, men med hänsyn till att någon kanske inte vill listas här så publicerar jag den inte.