Agneta Cornelia Rapp minns jag som en vänlig och mysig gammal tant. Hon bakade struvor och bjöd på karameller. Ibland var det lite svårt att prata med henne, då hon blev helt döv. Hon hade också den danande boken Ungdomen och lefnadskallet.

Det är intressant att läsa boken, av flera skäl. Språket går hand i hand med de värderingar det bär fram. Grunden i budskapet är kristen tro. Det var lite förvånande att upptäcka, på senare år, att farmor tydligen var så genuint kristen. Det märktes in så tydligt när jag umgicks med henne.

Som ett exempel på innehåll kommer ett slumpmässigt valt citat:

”Men nu är det icke blott nödvändigt att den unge är lycklig i sitt lefnadskall, utan han bör äfven vinna skicklighet häri. För att kunna vinna skicklighet i detsamma måste han älska det, men detta kan han ej, så framt det icke öfverensstämmer med hans själs daning Ett föremål, som icke öfverensstämmer med min smak, mina sympatier och mitt åskådningssätt, kan jag icke älska. (I detta sammanhang tala vi naturligtvis om den mänskliga kärleken). I denna brist på kärlek till sitt kall ha vi orsakerna till de lojt och likgiltigt gjorda dagsverkena, de smaklöst utförda konstabetena, de illa förvaltade ämbetena, de mången gång dåliga resultaten i läkekonstens utöfvande, den falska vetenskapen och de skefva tolkningarna af den heliga skrift m m. Många människor hafva slagit in på lefnadsvärf, för hvilka de icke ägt af Gud gifna anlag och följderna hafva icke uteblifvit.”